SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
amira´l substantiv ~en ~er amir·al·en1(titel för) högste befäl­havare över (större del av) ett lands marina strids­krafter mil.sjö.yrk.JFRcohyponymgeneral amiralsflaggaäv. som tilltals­ord till vice­amiral och konter­amiralsedan 1517rannsakning utförd av rikets ständer rörande ärkebiskop Gustaf Trolle (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. ameral; ur arab. amir ar-rahl ’befäl­havare (över)’; jfr emir 2en prakt­full dag­fjäril som har svarta vingar med klar­röda band och vita fläckar och under sen­sommaren ofta an­träffas i Syd- och Mellansverige zool.amiralen flyger varje år norr­ut från Medelhavs­områdetsedan 1879