SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1amm`a verb ~de ~t amm·arlåta (späd­barn) suga mjölk från bröstet med.JFRcohyponym2dia 1 modern ammade själv sitt barnamma (ngn)sedan 1502Skrifter till uppbyggelse från medeltidenfornsv. amma; urspr. barnspråksord Subst.:vbid1-103366ammande; vbid2-103366amning Modern ammar sin baby, och kattmamman diar sina ungar. Man säger också om kattungarna att de diar, men fram till ganska nyligen har det sällan hetat att det lilla barnet ammar sin mor. Någon gång har man kanske hört barnet diar. Nu tycks uttryckssättet babyn ammar (sin mor) öka i användning, och det är onekligen praktiskt att ha ett verb för handlingen att få modersmjölk. Det är intressant, och troligen mycket ovanligt, att samma verb kan betyda både ’ge något’ och ’få något’.
2amm`a substantiv ~n ammor amm·ankvinna som ger bröst­mjölk åt annat barn än sitt eget med.yrk.sedan 1329testamente upprättat av Magnus Nilsson och hustru Ingrid med gåvor till Alvastra kloster m.fl. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. amma, trol. av lågty. amme med samma betydelse