SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ank`a substantiv ~n ankor ank·an1typ av tam gräs­and större än den vilda och med varierande färg kokk.JFRcohyponymankbonde pekingankarouenankaäv. om mot­svarande mat­rättugnstekt anka med sparrisäv. om (bad)leksak, prydnads­föremål etc. i form av en ankaplastankagå som en ankasegå 1 sprängd anka anka som gnids in med salt före tillagningentill mid­dag serverades sprängd anka med potatis­gratäng sedan 1587av om­diskuterat urspr.; ev. till ett and-kona, ankona, där -ona har upp­fattats som slut­artikel 2uppseende­väckande men falsk tidnings­uppgift m-med.tidningsankasedan 1852efter fra. canard med samma betydelse