SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
a`nor substantiv, plur. an·or●(förtjänst­fulla) historiska traditioner släkt.tid.kyrkan har anor från medel­tidenbyggnaden har gamla anor○särsk. om räcka av (adliga) för­fädersläkten har anor från 1500-taletsedan 1620 om släkt­led; 1784 om historiska traditionerav lågty. anen (ty. Ahnen) ’för­fäder’