SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
antepenul´tima substantiv, best. f. ~ el. ~n, plur. antepenultimor ante·pen·ult·im·antredje från slutet språkvet.spec. i språk­vetenskapliga samman­hangtredje stavelsen från slutet i ord antepenultimabetoningsedan 1884; 1696: latinsk formtill ante- och penultima