antepenul´timasubstantiv,best.f. ~ el. ~n, plur. antepenultimorante·pen·ult·im·an●tredje från slutetspråkvet.○spec. i språkvetenskapliga sammanhangtredje stavelsen från slutet i ordantepenultimabetoningsedan 1884; 1696: latinsk formtill ante- och penultima