SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
antite´s substantiv ~en ~er anti·tes·enmot­satt idé eller före­teelse i förhållande till viss idé el. före­teelse fil.admin.fil.språkvet.Hegels bekanta schema tes-antites-syntesspec. om en stil­figur som bygger på samman­ställning av kontrasterande begreppi NN:s retorik finns många antiteser av typ ”handling, inte ord”en antites (till ngn/ngt)sedan 1799av grek. antith´esis; till anti- och tes