SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
april [-il´ibl. äv.-i´l] substantiv, ingen böjning, n-genus årets fjärde månad känne­tecknad (i Sverige) av in­brytande men än­nu inte på­litlig vår tid.aprilväderspec. i ett tale­sätt (när man har lurat ngn den 1 april)aprilskämtapril, april!april, april, din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill(i/under) april (månad)sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. april; av lat. Apri´lis, romarnas an­dra månad; av om­diskuterat urspr.