SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bagel [bej´gel] substantiv ~n ~s ett ring­formigt bröd som sjuds i vatten innan det gräddas kokk.bagel med tonfiskrörabageln här­stammar från Öst­europasedan 1983av eng. bagel med samma betydelse; ur jiddisch beygel ’liten ring’, besl. med ty. beugen ’böja’