tryckår: 2009
1bak
substantiv ~en ~ar
bak·en1bakre kroppsparti mellan ryggen och benen
vard.med.JFRcohyponymrumpacohyponymbakdelcohyponymstjärt 1
han halkade och satte sig på bakenfå/ha eld i bakenseeld 1
ha myror i bakensemyra
mål i bakensemål 4
sedan 1537 i bet. ’stuss’jfr fornsv. baker ’rygg; baksida’; gemens. germ. ord av okänt urspr.; jfr 1babord, back, bacon, tillbaka
2knivrygg
verkt.JFRcohyponymbett 1
sedan 17323yttersta bräda vid uppsågning av stock
spillvirke med en slät och en rundad sida
tekn.sedan 1738
2bak
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
bak·et●framställning av bröd
kokk.julbakstorbak○äv. om en sats bröd under framställninghela baket blev bräntbak (av ngt)sedan ca 1730till baka
3bak
adverb
●med läge i bortre ända
av lokal el. föremål e.d.
rum.utstr.MOTSATSantonymfram 4
JFRcohyponymbakrecohyponymbakerst
alla åhörarna satte sig längst bak i salenen kappa med slejf både fram och bak○ibl. med tonvikt på lägre värde e.d.svenskarna placerade sig långt bak i prislistan○ibl. äv. bildligtvi ligger långt bak i den tekniska utvecklingenbak och frammed baksidan fram
en skateboardkille med kepsen bak och fram; hon var så stressad att hon satte på sig tröjan bak och fram
sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. bak; urspr. böjningsform av fornsv. baker, se 1bak
4bak
preposition
●bakom
ngt åld.Nollde smög sig bak hans ryggsedan början av 1400-taletHeliga Birgittas uppenbarelserfornsv. bak

2bak

3bak

4bak
