SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1bak substantiv ~en ~ar bak·en1bakre kroppsparti mellan ryggen och benen vard.med.JFRcohyponymrumpacohyponymbakdelcohyponymstjärt 1 han halkade och satte sig på bakenfå/ha eld i bakenseeld 1 ha myror i bakensemyra mål i bakensemål 4 sedan 1537 i bet. ’stuss’jfr fornsv. baker ’rygg; bak­sida’; gemens. germ. ord av o­känt urspr.; jfr 1babord, back, bacon, tillbaka 2kniv­rygg verkt.JFRcohyponymbett 1 sedan 17323yttersta bräda vid upp­sågning av stock spill­virke med en slät och en rundad sida tekn.sedan 1738
2bak substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bak·etfram­ställning av bröd kokk.julbakstorbakäv. om en sats bröd under fram­ställninghela baket blev bräntbak (av ngt)sedan ca 1730till baka
3bak adverb med läge i bortre ända av lokal el. före­mål e.d. rum.utstr.MOTSATSantonymfram 4 JFRcohyponymbakrecohyponymbakerst alla å­hörarna satte sig längst bak i salenen kappa med slejf både fram och bakibl. med ton­vikt på lägre värde e.d.svenskarna placerade sig långt bak i pris­listanibl. äv. bildligtvi ligger långt bak i den tekniska ut­vecklingenbak och frammed bak­sidan framen skateboardkille med kepsen bak och fram; hon var så stressad att hon satte på sig tröjan bak och fram sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. bak; urspr. böjnings­form av fornsv. baker, se 1bak
4bak preposition bak­om ngt åld.Nollde smög sig bak hans ryggsedan början av 1400-taletHeliga Birgittas uppenbarelserfornsv. bak