SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bax`a verb ~de ~t bax·arofta med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.in, undan förflytta med hjälp av smärre vridningar, lyft och lutningar med avs. på tunga före­mål som flyttas kort sträcka, ofta med spakar och spett tekn.de baxade in frysen genom källar­dörrenbaxa (in/undan) ngt (ngnstans)sedan 1705av nederl. baksen, ty. backsen med samma betydelse; ev. besl. med baxna Subst.:vbid1-114879baxande, vbid2-114879baxning