SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
beck substantiv ~et beck·etett svart, trög­flytande ämne från tjära som an­vänds för tätning samt för färger, asfalt o.d. ämne.beckoljaskeppsbeckde hällde brinnande beck på an­fallarnaofta bildligtbeckmörkerbecksvartsedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. bik, pik; gemens. germ. ord, lånat från lat. pix´ ’tjära; kåda; beck’