publicerad: 2021  
begrava begravde äv. begrov, begravt, begravd äv. begraven, begravda äv. begravna, presens begraver
verb
begra´va
1 ofta pass. el. perfekt particip lägga (stoftet av någon) till slutlig vila i jorden vanligen i sam­band med en ceremoni
SYN. gravlägga JFR bisätta, gravsätta
begravning
någon är/ligger begravd
någon ligger begravd
någon är begravd
han ligger begravd på en kyrko­gård i Örnsköldsvik; han begravdes i stillhet; hon är död och begraven sedan många år
○ äv. all­männare
mindre sällskaps­djur kan i all­mänhet begravas på en normal villatomt
○ äv. i fråga om del­tagande vid el. förrättande av ceremonin
JFR jordfästa
någon begraver någon
vilken präst begravde henne?
○ ofta bildligt lämna åt glömskan, låta försvinna
någon begraver något
begrava gammalt groll; begrava strids­yxan
ligga en hund begraven se hund
belagt sedan 1409 (öppet brev utfärdat i Uppsala av rådmansänkan Kristina Rythersdotter om jordförsäljning (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska begrava; av lågtyska begraven med samma betydelse; jfr ur­sprung till grava
2 vanligen pass. el. perfekt particip full­ständigt täcka över med löst material; spec. med följden att människor skadas el. dör
någon/något begravs
någon begravs
något begravs
någon är begravd/begraven
någon är begravd
någon är begraven
något är begravt/begravet
något är begravet
något är begravt
de begravdes under spillrorna av huset; många blev levande begravda vid jord­bävningen
○ äv. ut­vidgat
fynden kan ha legat begravda i ständig snö och is
○ äv. bildligt ofta skämtsamt
de befarade att kontoret skulle begravas under ett berg av papper
belagt sedan ca 1730
begravabegravande