SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
be`läte substantiv ~t ~n be|­lät·et1avguda­bild ofta om primitiv el. klumpig bild relig.ngn gång äv. som ned­sätt. beteckning på fula ting i all­mänhetsedan 1541 (med ned­sätt. bet.)fornsv. biläte; av fornlågty. bilithi, med an­slutning till läte i bet. ’upp­förande’; eg. samma ord som bild 2av­bild av Gud bibl.relig.Gud skapade människan till sitt belätesedan ca 1420Bonaventuras Betraktelser