tryckår: 2009
1bi
adverb
1vanligen i sammansättn.
kvar
i samma tillstånd, läge etc.
Nollbibehållasedan 1726fornsv. bi; av lågty. bi ’bredvid’ (ty. bei, eng. by); en obetonad sidoform är prefixet be- i beakta m.fl.
2i vissa uttryck och i sammansättn.
med bromsande verkan
från vinden; i fråga om segelfartyg och yachter
sjö.ligga bidreja bisedreja
sedan 16853i sammansättn. och ett uttryck
som hjälp
i fara, verksamhet etc.
ngt högt.Nollbidragbiståbiträdastå ngn bihjälpa eller stödja ngn
han stod dem bi i farans stund
sedan ca 1430 (i bisittare)Själens tröstDen gamla krukan – hon står ännu bi.Carl Snoilsky, Gammalt porslin (i Sonetter, 1871)
2bi
substantiv ~et, plur. ~n, best. plur. ~na
bi·et●typ av hårig, gaddförsedd insekt
som samlar pollen och nektar och är viktig för växternas befruktning; ofta samhällsbildande; särsk. om det honungs- och vaxproducerande tambiet; i fackspråk äv. om humlan
zool.JFRcohyponymgetinghyponymvisehyponymdrönarecohyponymhumla
bisvärmhonungsbisnyltbisociala binsolitära binett sövande surr från binaarg som ett bisearg 1
blommor och binse1blomma 1
flitig som ett biseflitig
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. bi, by; gemens. germ. ord, trol. ljudhärmande med bet. ’surr’

2bi
