SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
blamage [-a´] substantiv ~n [-a´∫en] ~r [-a´∫er] blam·ag·enhandling var­igenom man skämmer ut sig tid.ministerns raljanta svar till de arbets­lösa var en svår blamagesedan 1886av ty. Blamage med samma betydelse; franskinspirerad nybildn.; jfr blam När snön har fallit tät och tjock på alla blamagerna dina, du återvänder med tillknäppt rock och uttryck putsade, fina.Birger Sjöberg, Statyernas samkväm (i Kriser och kransar, 1926)