SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ble`kna verb ~de ~t blek·narbli blekare till färgen ofta om person(s an­sikte) men äv. all­männare färg.han bleknade av skräck under sol­brännanen gammal bok med bleknade färg­bilderäv. bildligtibl. med partikelnbort förlora i tydlighet JFRcohyponymfalna minnena från sommaren började blekna (bort)blekna (bort)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. blikna, blekna Subst.:vbid1-120469bleknande