SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bob [båb´] substantiv ~ben ~bar el. bobbbobb [båb´]~en ~ar bobb·entyp av styrbar kälke för back­åkning rum.sport.JFRcohyponymsnowracer tvåmansbobäv. om mot­svarande sport­grenhan tog guld i bobsedan 1908av eng. bob(sleigh) med samma betydelse, till bob ’röra sig ryckigt’ och sleigh ’släde’