SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bog substantiv ~en ~ar bog·en1skulder­parti hos större dägg­djur om­fattande skulder­bladet och överarms­benet med till­hörande muskler zool.bogbenbogrembogskottäv. om mot­svarande köttfårbogrenbogsedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. bogher; gemens. germ. ord med mot­svarighet i sanskrit bahu- ’arm; fram­ben’ 2främre, buktad del av sidan på far­tyg eller båt sjö.en äkta koster med breda bogaräv. om mot­svarande (relativa) riktningde siktade land på styr­bords bogsedan 16203(viss) kurs i förhållande till vinden vid kryssning; en av de två möjliga sjö.gå över på den an­dra bogennästan en­bart bildligt om in­riktning av ut­veckling, förhållande etc.få den svenska ekonomin på rätt bogsedan 1592