SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bohem [-e´mäv.´m] substantiv ~en ~er bohem·enperson som lever på ett sätt som klart av­viker från den yrkes­arbetande majoritetens i fråga om försörjning, ordning, stil etc.; särsk. om konstnärer och artister psykol.yrk.bohemlivbohemernas Pariskvarterförr ibl. äv. om krets av så­dana personeråld.under några år till­hörde han bohemen i Montmartreäv. om person som förenar lättja och begåvningdet är synd att lands­laget inte har råd med bohemen NN i an­falletsedan 1897av fra. bohème ’vagabond; rom; (koll.) artister’; av medeltidslat. bohe´mus ’böhmare, person från Böhmen’