SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bredd substantiv ~en ~er bredd·en1ut­sträckning på tvären mot den naturliga huvud­riktningen vanligen i våg­rätt läge geogr.JFRcohyponymlängd 1cohyponymhöjd 1cohyponymvidd 1cohyponym2djup 2 fordonsbreddspårbreddmotor­vägar med tre filers breddbilens längd är 460 cm och dess bredd 205 cmvolymen av rät­blocket är lika med längden gånger bredden gånger höjdenäv. för att an­ge ut­sträckning åt sidorna i förhållande till rörelse­riktning e.d.med prep.i de gick två och två i breddspec. vid geografisk ortsangivelseav­stånd från ekvatorn 60 grader nordlig breddbredden (av/på ngt), en bredd (av/på MÅTT)sedan mitten av 1300-taletHelsinge-Lagenfornsv. bred; till bred 2knappast plur. det att om­fatta en förhållandevis stor mängd (typer av) före­teelser bland de möjliga man imponerades av fram­ställningens o­erhörda bredd och slag­krafthon har bredd, men hon saknar ty­värr djupofta i sport­sammanhangbreddidrottbredden på den svenska tennisen var länge imponerandebredd (på/i ngt)sedan 1837Beträffande stavningsproblemet (bredd/brädd), se stilruta för brädd.