SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bu interjektion uttr. för miss­nöje, särsk. från publik e.d. NollJFRcohyponymfycohyponymusch bu för domarn!äv. för att skrämmasbu, jag är ett spöke!äv. som efter­härmning av (barn)gråt, bölande e.d.”Bu bu!” skrek den lillesäga varken bu eller bäsäga varken det ena eller det an­dradvs. avstå från att uttrycka sin meningvard.vi säger varken bu eller bä utan av­vaktar den ut­lovade prognosen sedan 1542ljud­härmande, efter oxens och kons läte; jfr eng. boo med samma betydelse