SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bu`a verb ~de ~t bu·arljudligt ut­trycka miss­nöje genom att ropa bu el. på annat sätt; vanligen om större grupp scen.sport.publiken buade och vissladeibl. förstärktmed partikelnut publiken buade ut borta­lagetbua (åt ngn/ngt/SATS), bua (ut ngn/ngt)sedan 1934Subst.:vbid1-127277buande