SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bubb´el substantiv bubblet bubbl·etvanligen i sammansättn. ngt som bubblar komm.tid.bubbelbadspec. om mousserande vinnär gästerna kom fick de snittar och bubbeläv. bildligto­avbrutet strunt­prat JFRcohyponymbabbel nu är jag trött på ditt bubbelbubbel (om ngn/ngt/SATS)sedan 1847till 2bubbla