SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
butel´j substantiv ~en ~er but·elj·enflaska för (alkohol­haltig) dryck vanligen av (färgat) glas; ofta med ton­vikt på inne­hållet kokk.helbuteljliterbuteljtombuteljölbuteljtvå buteljer whiskytappa vin på buteljen butelj (med ngt), en butelj (ngt)sedan ca 1680av fra. bouteille med samma betydelse; av medeltidslat. buttic´ula, diminutiv till butt´is ’fat; bytta’; jfr bytta