tryckår: 2009
checka
[çek`a]
verb ~de ~t
check·ar●ofta med partikelnav
kontrollera
samh.han checkade (av) deltagarna på listan○äv. om att låta sig kontrolleras, spec.med partikelnin
visa biljett och (lämna in) bagage
före påstigning av flygplan
○spec. äv.med partikelnut
fullgöra skyldigheter vid avfärd
t.ex. från hotell
checka ngt (med ngn), checka (av) (ngn/ngt), checka in/utsedan 1949av eng. check med samma betydelse; jfr check 1
Subst.:vbid1-130566checkande,
vbid2-130566checkning;
check
