SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
checka [çek`a] verb ~de ~t check·arofta med partikelnav kontrollera samh.han checkade (av) del­tagarna på listanäv. om att låta sig kontrolleras, spec.med partikelnin visa biljett och (lämna in) bagage före på­stigning av flyg­plan spec. äv.med partikelnut full­göra skyldigheter vid av­färd t.ex. från hotell checka ngt (med ngn), checka (av) (ngn/ngt), checka in/utsedan 1949av eng. check med samma betydelse; jfr check 1 Subst.:vbid1-130566checkande, vbid2-130566checkning; check