SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
chef substantiv ~en ~er chef·enperson med ledande funktion och i sista hand av­görande bestämmande­rätt över ngn verksamhet som ut­övas av en grupp; vanligen om ledare av tjänstemannatyp arb.yrk.JFRcohyponym1bas 3cohyponymförmancohyponymanförarecohyponymbefälhavarecohyponym1bosscohyponymledare 1 chefsbefattninghan frågade chefen om han kunde ta ledigt på efter­middagenföre­tagets chef blev tvungen att av­gåen av chefens favoriterofta som för­led i sammansättn.ledande, förste- chefsdelegatchefsförhandlarechefsingenjörchefsläkarechefssekreterarengns/ngts chef, chef (för/över ngn/ngt)sedan 1727av fra. chef med samma betydelse; till lat. cap´ut ’huvud’; jfr 2kapital, kapten När chef är förled i sammansättningar används alltid s.k. foge-s utom i ordet chefredaktör (chefsläkare, chefsperson etc.).