SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
chikane´ra verb ~de ~t chikan·er·arut­föra handling som van­hedrar eller för­olämpar ngn, direkt el. indirekt psykol.han chikanerade sina föräldrar med sitt upp­trädandehon chikanerade honom genom att på­stå att han söpchikanera ngnsedan 1779av fra. chicaner ’krångla (vid rätte­gång); trakassera’ Subst.:vbid1-130751chikanerande, vbid2-130751chikanering