SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dal substantiv ~en ~ar dal·enstörre, vanligen lång­sträckt, ned­sänkt del av jord­ytan ofta mellan berg­sträckningar så att den klart av­gränsas mot om­givningen geogr.rum.JFRcohyponymbäcken 4 dalsidafloddalhängdalen bred dal, ned­skuren i en urbergs­platåen dal som gröpts ut av inlands­isenibl. med ton­vikt på förut­sättningarna för växtlighet etc.den frodiga grönskan i dalarnaen bördig och väl­mående daläv. bildligt, särsk. i ut­tryck för o­gynnsamt läge e.d.hans liv har haft både toppar och dalarkraft­bolagen måste kunna jämna ut toppar och dalar i eltillgångenvandra i döds­skuggans dalsedan 1313intyg utfärdat av biskop Brynolf i Skara om gränsdragning (Svenskt Diplomatarium)fornsv. dal; gemens. germ. ord, urspr. ’håla, ur­holkning’; jfr däld Var jag går i skogar, berg och dalar, följer mig en vän, jag hör hans röst.Psalmboken 251:1 (Carl Olof Rosenius 1847)