SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
debacle [-ak´el] substantiv ~t [-ak´let], plur. ~, best. plur. ~n [-ak´len] debacl·ethelt miss­lyckad in­sats i förhållande till förväntade resultat särsk. i sportjargong men äv. all­männaresport.tid.ett ekonomiskt debaclelaget revanscherade sig efter debaclet mot jumbo­lagetett debacle (för ngn)sedan 1926av fra. débâcle ’is­lossning; samman­brott’, till bâcler ’spärra’