SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dingo [diŋ´goel.diŋ´o] substantiv ~n, plur. ~r el. ~er dingo·eren vild hund, oftast gul­brun med vita tassar och vit svans­tipp och stor som en schäfer; tidigare före­kommande i stort an­tal i Australien zool.sedan 1793av eng. dingo med samma betydelse; ur australiskt språk