SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
doyen [doajäŋ´] substantiv ~en ~er den till tjänste­åren äldste in­om den diplomatiska kåren i ett land som vanligen fram­går av samman­hanget dipl.yrk.sedan 1780av fra. doyen med samma betydelse, även ’dom­prost; dekan’; av lat. deca´nus, se dekan