publicerad: 2021  
dragon dragonen dragoner
drag·on·en
substantiv
drago´n
1 historiskt kavallerist med upp­gift att strida till fots
dragonregemente; livdragon
ur­sprungligen om beriden infanterist
belagt sedan 1611; av franska dragon 'drake; dragon'; jfr ur­sprung till drake
2 sällan plur. en ört­krydda
kyckling kryddad med dragon
äv. om mot­svarande (korg­blommiga) växt
belagt sedan 1623; av lat. dracun´culus, grek. drakon´tion med samma betydelse, eg. 'liten drake; orm', efter de orm­lika rötterna; jfr ur­sprung till drake