SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
durk substantiv ~en ~ar durk·en(understa) golv i båt eller far­tyg ibl. äv. på an­dra for­don; ofta lös­tagbart sjö.JFRcohyponymdäck 2 stolarna var fast­spikade i durkenett stort hål i durkenäv. om förvarings­rum (längst ner) i far­tygkrutdurköppna luckan till durkensedan 1840av lågty. dork, nederl. durk med samma betydelse; av o­visst urspr.