SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ek substantiv ~en ~ar ek·entyp av kraftigt löv­träd med par­flikiga blad och släta ollon samt hårt och håll­fast virke bot.skogsbr.ekbackeekdungebergekskogseken knotig, lummig gammal ekäv.eke ekbordekparkettekskåpen bok­hylla i kalkad ekäv. om liknande trädeksläktetjärnekkorkeksteneksedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ek; gemens. germ. ord; trol. besl. med lat. æ´sculus ’ett slags ek’ och grek. aigil´ops ’ett slags ek’