SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ekologi [-gi´] substantiv ~n eko·loginvetenskapen om de levande organismerna i förhållande till sin om­givning dvs. både till terräng, neder­börd, temperatur m.m. och till an­dra organismer i miljön; urspr. en gren av biologin biol.geogr.vetenskapl.zool.humanekologiskogsekologiväxtekologiett centrum för grön teknik och tillämpad ekologiofta äv.ekologiska förhållanden barrskogslandskapets ekologifjällens ekologisedan 1904modern bildn. till grek. oi´kos ’hus; boning’ och log´os ’(en) lära’