SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
elektrod [´d] substantiv ~en ~er elektr·od·enelektrisk an­slutning till medium av annan karaktär än ledares t.ex. vätska, gas el. halv­ledare fys.tekn.JFRhyponymanodhyponymkatod svetselektroden positiv elektroden negativ elektrodelektroder av metall och kolsedan 1835av eng. electrode med samma betydelse, till electric, se elektrisk, och grek. hodos´ ’väg’; jfr anod