SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
energi [-∫i´] substantiv ~n ~er en·ergi·er1inne­boende (god) förmåga att åstad­komma direkta handlingar eller på­tagliga resultat i den yttre verkligheten psykol.JFRcohyponymkraft 1cohyponymork energiknippeöverskottsenergibarnen måste få ut­lopp för sin energihon hade inte energi nog att ta i­tu med diskenhemma­lagets större vilja och energi av­gjorde matchenibl. äv. om den energiska handling e.d. som blir resultatetå­hörarna över­raskades av energin och entusiasmen i fram­förandetsedan ca 1750av fra. énergie med samma betydelse; av grek. ener´geia ’handlings­kraft’, till en´ ’i; hos’ och er´gon ’verk’ 2(före­teelse som har) förmåga att åstad­komma mekaniskt arbete eller mekanisk rörelse fys., kem.fys.kem.med.JFRcohyponymeffekt 2 energiförbrukningbioenergielenergikärnenergisolenergivärmeenergimiljö­vänlig energigeneratorn om­vandlar mekanisk energi till elektriskvatten­kraften tillhanda­håller mer än hälften av landets energispec. om lagrad förmåga att åstad­komma så­dantJFRcohyponymjoulecohyponymkalori energimättadenergirikfödo­ämnen som är fattiga på energikinetisk energirörelse­energidet finns många former av energi, till exempel kinetisk energi, värme­energi och sol­energi potentiell energienergi som en kropp har genom sitt lägeoch som kan omvandlas till motsvarande mängd rörelseenergisedan 1872