SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förti´ga verb förteg, förtigit, pres. förtiger för·tig·erunder­låta att nämna ngt som naturligen borde ha nämnts; med av­sikt att hemlig­hålla det komm.förtiga sanningenhon förteg brevets inne­håll för honomförtiga ngt/SATS (för ngn)sedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. forþighia Subst.:vbid1-165390förtigande