publicerad: 2021  
fabel fabeln fabler
fabl·er
substantiv
fa´bel
1 kortare allegorisk berättelse som ger en kärn­full moralisk lärdom vanligen med djur som tänkande och talande huvud­personer
fabeldiktare; djurfabel
en fabel (om någon/något/sats)
en fabel (om någon)
en fabel (om något)
en fabel (om sats)
fabeln om räven och storken
○ äv. ut­vidgat upp­diktad eller lögn­aktig historia
belagt sedan 1538; ur lat. fab´ula 'tal; sam­tal; berättelse, saga', till fa´ri 'tala; förkunna'; jfr ur­sprung till fatal
2 litteratur­vetenskap intrig i berättelse i mot­sats till person- och miljö­beskrivningar
fabeln i stycket är enkel: den olyckliga hustrun rymmer med betjänten
belagt sedan 1810