SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fa´bel substantiv ~n fabler fabl·er1kortare allegorisk berättelse som ger en kärn­full moralisk lärdom vanligen med djur som tänkande och talande huvud­personer litt.vet.fabeldiktaredjurfabelfabeln om räven och storken○äv. ut­vidgatupp­diktad eller lögnaktig historia en fabel (om ngn/ngt/SATS)sedan 1538ur lat. fab´ula ’tal; sam­tal; berättelse, saga’, till fa´ri ’tala; förkunna’; jfr fatal 2intrig i berättelse i mots. till person- och miljö­beskrivningar litt.vet.litt.vet.fabeln i stycket är enkel: den o­lyckliga hustrun rymmer med betjäntensedan 1810