SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1fa`ra substantiv ~n faror far·anhot om mycket skadlig ut­veckling ofta livs­hotande NollJFRcohyponymvåda 2 farofylldlivsfaraen över­hängande farasväva i farafaran är överden sjuke är ut­om all farahon räddade dem med fara för eget livdet kan ligga en fara i att dricka mycket under en längre tidäv. försvagatrisk fara för förlust av godset(i) fara, fara (för ngn/ngt/att+V/SATS)blåsa faran överdeklarera att ngt inte längre ut­gör ett hoto­ron på börsen verkade ha lugnat sig, men än­nu var det för tidigt att blåsa faran över det är fara värt att ...det finns risk för att ...regnar det för lite är det fara värt att skörden blir dålig ingen fara på taketingen an­ledning till o­rorädslan för en pandemi har ökat men enligt forskarna är det ingen fara på taket vara fara (p)å färde vara farligtbrand­larmet gick i­gång på grund av ett tekniskt fel så det var aldrig någon fara å färde sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. fare, fara; av lågty. vare ’fara; fruktan; försåt’; jfr ty. Gefahr ’fara’, eng. fear ’fruktan’; jfr 1befara, farhåga
2fa`ra verb for farit faren farna, pres. far far·it1ibl. med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.bort, omkring, upp förflytta sig oftast med ngt färd­medel trafik.JFRcohyponym2resa 2cohyponymfärdascohyponym1köra 1cohyponymåka 1 fara och flackahan for om­kring i Tysk­landhon for till Stock­holmspec.resa i­väg nu har de farit för den här gångenäv.förflytta sig hastigt av egen kraft lille Olle kom farandehan for upp ur stolenäv. bildligtlåta hoppet farafar hädan i frid!fara (bort/omkring) (ngnstans), fara (efter ngn/ngt)fara illaseilla 4 sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Husby-Lyhundra, Upplandrunform fara, vanligen övrig runform farin (perf. part.), fornsv. fara; gemens. germ. ord; jfr fart, fora, färd, 5för, föra, 3före 2ibl. med partikelnöver passera och stryka över ngt Nollhan for med handen över pannanhon for över möblerna med en damm­vippafara (med ngt) över ngt, fara över ngt (med ngt)sedan 15413söka i minnet Nolldet är ett annat namn jag far efterfara efter ngn/ngtsedan 17824i vissa ut­tryck handskas ngt åld.Nollfar varligt med honom!fara SÄTT med ngnsedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:vbid1-146817farande (till 1 - 3)