SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fasa´n substantiv ~en ~er fas·an·en(typ av) asiatisk fälthönsfågel med lång, spetsig stjärt och prakt­fulla färger hos hannen; särsk. om den i Sverige in­förda, vanliga ädel- el. jaktfasanen zool.JFRcohyponymädelfasan fasanfåglarfasanjaktguldfasansilverfasansedan ca 1580av grek. phasianos´, eg. ’fågel från Pha´sis (flod och stad i närheten av Svarta Havet)’