SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fluor [´r] substantiv ~en el. ~et flu·or·enFen gas­formigt, giftigt grund­ämne som till­hör halogenerna kem.ämne.äv. om o­lika fluorföreningar i t.ex. dricks­vatten som kan mot­verka kariesfluorsköljningfluortuggummitand­kräm med fluorsedan 1827till nylat. flu´or minera´lis, se flusspat; till lat. flu´or ’ut­flöde’, till flu´ere ’flyta’; jfr fluidum