SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fru substantiv ~n ~ar fru·ar(titel för) gift kvinna släkt.yrk.grannfruprästfrufru Svenssonofta i förhållande till viss manmaka herr Andersson med fruhan bedrog sin fruspec. äv.(gift) mat­mor frun i husetibl. äv. som titel för kvinna o­avsett civil­ståndngns fru, fru till ngn, fru (NAMN)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. frugha, fru ’härskarinna; fru; kvinna’; ur fornsaxiska frua; samma ord som Fröja, namn på fornnord. gudinna; jfr hustru