SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1fyll`a substantiv ~n fyllor fyll·an(till­stånd av) svårare berusning vard.fysiol.tid.fyllhickafyllsjukfyllsvinhan var på fyllan i går(i/på) fyllani fyllan och villani berusat och förvirrat till­stånden krog­gäst som i fyllan och villan för­olämpade bar­tendern sedan senare hälften av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. fylla; till full; idiomet i fyllan och villan (ca 1875) till villa 2 i bet. ’galenskap’
2fyll`a verb fyllde fyllt, pres. fyller fyll·er1ibl. med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad förse (behållare eller ut­rymme) med så mycket inne­håll som kan rymmas Nollfylla glaset med mjölkfylla tanken med bensinfylla (upp) rummet med möbleribl. spec. med alkoholngt skämts.värden fyllde gästerna med billigt röd­vinäv. med konstruktionsväxlingfylla vatten i karaffenäv. abstraktfå att inne­hålla mycket av ngt fyllas med vredefylla bilden med inne­hållfylla (upp) ngn/ngt (med ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. fylla; till full 2ibl. med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad ut­göra så mycket inne­håll som kan rymmas i visst ut­rymme; om före­mål, ämne etc. Nollvattnet fyllde båtenmöblerna fyller (upp) hela rummetäv. abstraktpjäsen fyller en hel kvällfylla (upp) ngtsedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)3mot­svara vad som krävs i fråga om den före­teelse som fram­går av samman­hanget NollJFRcohyponymuppfylla fylla en funktionfylla ett behovett person­angrepp som inte fyller något vettigt ända­målspec. om att ersätta ngn som saknasfylla en vakansfylla ngtsedan 16354upp­nå en ålder av Nollfylla 50 årgubben är 90 år fylldafylla MÅTTfylla jämntsejämn 3 fylla moppese2moppe fylla årseår sedan 1644Subst.:vbid1-158339fyllande, fyllning (till 1)