SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`sögon substantiv, plur. gås|­ög·on1vävt tyg­mönster med sned­ställda rutor med rundel i mitten form.textil.gåsögondrällgåsögon före­kom i Sverige redan under brons­åldernsedan 16732citations­tecken som ut­görs av två små sidställda vinklar («») på ömse sidor om det citerade bok.sedan 1823