SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1gas substantiv ~en ~er gas·entunt, lätt ämne som fyller upp det ut­rymme där det befinner sig där­för att det saknar bestämd volym fys.samh.trafik.JFRcohyponym1vätskacohyponymrök 1 gasblandninggasljusgastublustgaslysgasnaturgasneongasvätgasde viktigaste gaserna i luften är syre, kväve och kol­dioxidom man sänker temperaturen till­räckligt kondenseras gasen till vätske­formi allmän­språket särsk. om märkbara el. farliga typergasmasklustgassenapsgasstridsgasstarkt illa­luktande gaserman letar gas under Nordsjönförbudet mot att an­vända gas som strids­medeltarm­katarren orsakade gaser i magenspec. om så­dant ämne som an­vänds i gas­spisgaskrangasmätaregaspollettstadsgastända gasensätta kastrullen på gasenstrypa gasenspec. äv. om explosivt så­dant ämne som bildas i bensin­motor och driver dengaspedalgaspådraggasreglagefull gasge gastrampa gasen i bottenaccelerera allt vad bil­motorn förmårtaxi­chauffören trampade gasen i botten för att hinna fram i tid ○ äv. bildligthemma­laget trampade gasen i botten direkt och ledde med 3-0 redan efter tio minuter vara i gasenvara berusad eller upp­rymdhan var i gasen på festen och pratade med alla sedan 1795av fra. gaz med samma betydelse; bildat till grek. kha´os ’kaos’ av den flam­ländske läkaren och alkemisten J. B. van Helmont (1577–1644)
2gas substantiv ~en gas·envanligen i sammansättn. typ av tunt, lätt, mycket glest tyg nu­mera mest anv. till förband, förr äv. till bal­klänningar o.d. med.textil.gasbindagaskompressgastyggasvävsilkesgassedan 1670av fra. gaze med samma betydelse; till stadsnamnet Gaza