SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
geist [gaj´stel.gej´st] substantiv ~en geist·enlivlig entusiasm och handlingsiver psykol.JFRcohyponymglöd 1cohyponym1gnista hålla geisten uppehela laget verkade ha tappat geistensedan 1800av ty. Geist ’ande’; jfr gast 2