SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
giss`a verb ~de ~t giss·ar1(försöka) lista ut ngt som man för till­fället inte kan få säker kunskap om; vanligen genom en kombination av tanke­arbete och chans­tagning komm.JFRcohyponymanta 3cohyponymförmodacohyponym2tro 1cohyponymveta gissa gåtorgissa hur jag kom hit!gissa vad jag tänker göra!äv. i ut­tryck för själv­klarhet e.d.gissa om jag blev glad när hon ringde!gissa ngt/SATSsedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. gissa; jfr lågty. gissen med samma betydelse; trol. besl. med gitta 2välja som sitt svar bland flera alternativ; vanligen på grund­val av tanke­arbete och chans­tagning komm.SYN.synonymtippa 4 gissa rättgissa felDu är väl 55 år? – Äsch, du bara gissar!om vi måste ge ett svar så gissar vi på Mozartgissa (på ngn/ngt/SATS), gissa (SATS)sedan 1698Subst.:vbid1-169957gissande, gissning