publicerad: 2021  
gonggong gonggongen, plural gonggongar äv. gonggonger
gong·gong·en
substantiv
[gåŋ`gåŋ]
● ett slag­instrument med en hängande metall­platta som slås an med en klubba ofta anv. för olika slag av signalering, men äv. för musikaliska effekter i orkestermusik
gonggongslag
gonggongen kallade till mid­dag
○ spec. i boxning, för markering av början el. slut av rond
ut­manaren var ned­slagen men räddades av gonggongen
belagt sedan 1751; av engelska gong, gong-gong med samma betydelse; av malajiska gong; trol. ljud­härmande