SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
grabb`a verb ~de ~t grabb·arvanligen med partikel el. med substantivettag gripa (tag i) och dra till sig med kraft Nollhon grabbade tag i hans armofta refl.i ett nafs hade han grabbat åt sig plån­bokengrabba (åt sig) ngt, grabba tag i ngn/ngtsedan 1651sv. dial., no. grabba med samma betydelse; gemens. germ. ord; besl. med grabb Subst.:vbid1-172127grabbande